Projektet börjar ta sig. Nu har vi renoverat upp den gamla datorn ganska mycket så den borde klara sig ett bra tag till. När vi var unga var det ingen som hade en riktig monitor utan vi kopplade in alla våra spel till den vanliga tjock-TV’n med en RF kabel. Det funkar i bästa fall hyggligt, i alla fall på på en mindre skärm och utan att veta hur bra det kan bli. Commodore sålde även monitorer med betydligt bättre bildkvalitet till sina datorer på 80-talet. Det är inte direkt HDMI eller DVI koppling dock, utan fortfarande analoga signaler och monitorn är egentligen bara en lite vassare CRT än en vanlig TV. Stora vinsten ligger mer i att skicka en bättre signal till en monitor och vi har tre huvudsakliga sätt att förbättra signalen, komposit, Y/C- och komponentvideo. Dessa gamla datorer kan klara de första två men inte komponent, så den lämnar vi till en annan gång. Att skicka till antennuttaget (RF) innebär att först modulera bild- och ljudsignalen till en ström (designad att skickas via antenner), föras överi en sladd av tveksam kvalitet, och sen demodulera, splitta upp den efter bästa förmåga i TV’n. Signalen degraderas alltid en hel del, men å andra sidan kan ibland lite suddigare bild nästan vara en fördel vid så här låga upplösningar som 80-talsdatorerna har.
Nå, till videosignalerna; komposit eller YC-video. I en kompositsignal så mixas timing, luminance (intensitet) och chrominance (färg) av den analoga signalen i en kabel. YC-video (eller S-Video) splittar luma och chroma till två koaxialkablar (men i gemensamt hölje) så att mottagarkretsen i monitorn har bättre möjligheter (och mindre processering av signalen) att justera på både ljus och färg. Generellt så ger S-video den bästa signalen av de två.
Dock så fanns det på 80-talet ingen riktig standard för hur YC skulle skickas och C64’ans chroma signal skickas med betydligt högre spänning än nuvarande s-video standard. Det skadar inte en TV att koppla in denna signalen men man får artefakter som taggiga kanter på grafik, färger som blöder och lite annat. Dessutom är luma och chroma signalen lite tidsförskjuten på Commodores datorer, något som deras egna monitorer kompenserade för.
Tidsförskjutningen kan man inte enkelt göra något åt men spänningen kan man lätt ta ner med ett motstånd i chromakabeln. Först hade jag tänkt sätta dit en potentiometer (variabelt motstånd) och hitta vad som var sweet spot på min TV, men när jag väl började fixa så blev jag lat och satte dit en 300 ohms resistor. Det var i alla fall vad andra har använt och fått lyckat resultat.
Till själva kabeln, till första generationen C64 (gammal brödburk) är det en 5-polig kontakt i datorn i de senare brödburkarna och i C64c (platta varianten) så behöver vi en 8 polig fullstorleks DIN kontakt med 262 graders spridning på stiften. Commodore i sin vishet valde givetvis inte den mycket vanligare 270 graders varianten. Att det sen bara är 6 av de 8 stiften som över huvud taget är kopplade till något innebär att de lika gärna skulle kunna valt en vanligare 6-polig, men man ville väl undvika att folk pluggar in andra sladdar i porten. 6 stift kopplade säger du? Men den första generationen C64 hade bara fem stift? Och mycket riktigt, i de gamla modermodemen fanns det inget stöd för splittad YC utan bara kompositsignal! DIN kontakt och motstånd inhandlades på Electrokit.
Till s-video mot en TV behöver vi en 5-polig mini-DIN; bökiga små kontakter att löda på så jag beställde en s-video splitter från Kina, 1,53 brittiska pund inklusive frakt från Hong Kong.
Knips bort med ena änden, skala kabel och börja mäta; inget är säkert om vilka färger som svarar till vad så multimetern är igen din bästa vän. Som bonus har nu en s-video stump till som man kan använda till något annat…
Bäst att göra en ordentlig skiss ;-)
Löda på resistorn på chroma-kabeln så att vi tar bort lite spänning. Sen på med lite krympslang så det inte blir någon kortis när det är monterat.
TV’n vill ju vara sån där modern stereo på ljudet så vi får väl ge den det. Knipsa av en vanlig RCA audio kabelförlängare så vi får honkontakterna. Skala kabel och så är det dags att få ihop allt på den 8-poliga DIN-kontakten. Jord från bägge RCA kablarna plus jorden för chroma och luma går alla till samma punkt. Jorden går till en lite bygel tillverkad av ett ben från en komponent. Bygeln kortsluter två av pinnarna på DIN kontakten - Audio in och jord. Detta för att få bort brus i audio ut. Inte så ofta jag skulle tänka mig att använda audio-in på Commodoren så den funktionen kommer jag inte sakna… Den gröna kabeln är den som går till höljet på mini-DIN kontakten; den lödas senare fast i höljet på den stora DIN-kontakten så bruset i bildsignalen hålls nere. Snyggt och prydligt.
Anslutningarna.
Och den färdiga kabeln! Sen behövs ju förlängningskablarna till själva TV’n, men det är ju inget bygg-aktigt med det, så de är inte med på bild.