Projektet börjar ta sig. Nu har vi renoverat upp den gamla datorn ganska mycket så den borde klara sig ett bra tag till. När vi var unga var det ingen som hade en riktig monitor utan vi kopplade in alla våra spel till den vanliga tjock-TV’n med en RF kabel. Det funkar i bästa fall hyggligt, i alla fall på på en mindre skärm och utan att veta hur bra det kan bli. Commodore sålde även monitorer med betydligt bättre bildkvalitet till sina datorer på 80-talet. Det är inte direkt HDMI eller DVI koppling dock, utan fortfarande analoga signaler och monitorn är egentligen bara en lite vassare CRT än en vanlig TV. Stora vinsten ligger mer i att skicka en bättre signal till en monitor och vi har tre huvudsakliga sätt att förbättra signalen, komposit, Y/C- och komponentvideo. Dessa gamla datorer kan klara de första två men inte komponent, så den lämnar vi till en annan gång. Att skicka till antennuttaget (RF) innebär att först modulera bild- och ljudsignalen till en ström (designad att skickas via antenner), föras överi en sladd av tveksam kvalitet, och sen demodulera, splitta upp den efter bästa förmåga i TV’n. Signalen degraderas alltid en hel del, men å andra sidan kan ibland lite suddigare bild nästan vara en fördel vid så här låga upplösningar som 80-talsdatorerna har.
Dags för nästa steg; elektrolytkondensatorer åldras inte alltid med äran i behåll som jag nog har nämnt tidigare. Jag bytte den i PSU’n men när vi ändå är i gång så kan jag lika gärna byta ut kondensatorerna på modermodemet också. Kvalitetskomponenter var ingen prioritering på Commodore Business Machines… Beställde kondensatorer (och några andra saker) för 5 GBP från den glada retroentusiasten Phil Ruston i England. Löda bort 29 år gammalt lödtenn var lite bökigare än vad jag trodde, men skam den som ger sig, jag blir bättre och bättre med tennsug och lödfläta. C&4’an har fått sig en rejäl uppfräschning nu och borde klara sig fint!
Okidoki, fick jobbat lite i elektronikverkstaden, och eftersom jag inte orkade sätta upp en videokamera så blir det text och bilder i stället.
Power supplyn til C64 är en notoriskt dålig konstruktion; som allt som Jack Tramiel krängde ut så skulle det vara billigt, billigt, billigt. På den tiden hette billigt bland annat linjär strömregulator. Nå, för att förklara lite mer; 8-bitars Commodore datorer behöver 5 V likström och 9 V växelström och i PSU’n sitter det en transformator som ger 9 V växel på sekundärsidan (primärsidan är 220 V - eller i dag då 230-240 V). För att få ner spänningen till 5 V så hade man förr en linjär krets som i princip består av en likriktarbrygga och en del som bara slänger bort den extra spänningen i form av värme. Ineffektivt, oh ja, och dessa gamla strömaggregat brukar också kärleksfullt kallas för fotvärmare. Men värre är det att när en linjär krets packar ihop (vilket de gör ganska lätt, särskilt med en snabb och billig konstruktion) så är den inte snäll nog att dra en säkring eller så, utan då skickar den ut mycket mer ström än de 5 V som datorn vill ha. Upp emot 12 V är inte osannolikt. I C64’an finns det inga som helst skyddskretsar mot detta utan det betyder att den tar med sig minst RAM chippen i graven men antagligen också ett par logikkretsar, lite ROM moduler och CPU’n. Jobbigt att laga :-(
Inte samma jobb på denna, men håll till godo :) Man ska ju ge bort presenter på Hobbit day!
Ett stort härligt paket kom in via lokala kiosken, spännande… Den är lång, men matig :)
En titt inuti min egen gamla C128 från 80-talet. När jag provade att starta upp den så fungerade inte C128 läget på maskinen :-( Med lite felsäkning via Ray Carlsens utmärkta schema så verkar det som att Hi BASIC ROM’en i sockel u34 inte mår bra. Verkar inte helt 100% i C64 läge heller. Får öppna maskinen och kolla hur den har det. Annars finns det ju billiga C64’or på Tradera…